Hur man skapar och möter förväntningar

För en dryg vecka sedan drog terminen igång på allvar för masterstudenterna vid institutionen genom en gemensam uppstart. Uppstarten låg på en lördag och flera av kurserna ges också på lördagar och på kvällstid under veckan för att anpassas till studenter som arbetar parallellt med studierna. Förmiddagen utgjorde en allmän introduktion innan de olika programmen delades upp under eftermiddagen. Jag noterade särskilt hur man tog upp två olika teman som intresserar mig och som jag tror att jag kommer att återkomma till: relationen mellan direkt professionsrelevant och teoretisk kunskap och hur man skapar en känsla av hemmahörighet vid och stolthet över den egna institutionen. Båda temana handlar i viss mån om att möta studenternas förväntningar och om att skapa nya förväntningar.

vaderVädret kan skifta snabbt. Ibland är det bäst att skynda sig på vägen till kontoret.

Frågan om hur man kombinerar teoretisk kunskap med mer professionsnära praktiska förmågor är något som kommer upp då och då i den svenska högskoledebatten och som är relevant för de flesta av utbildningarna vid HB, även om det kanske är en fråga som är mer komplicerad och diskuterad på vissa utbildningar än på andra. För en del av studenterna på masterprogrammen här vid institutionen är den ettåriga utbildning de går, i ett s k ”taught programme”, ett sätt att kompetensutveckla sig och skapa underlag för nästa steg i karriären medan det för andra innebär en väg till en ny yrkesinriktning. De flesta har gjort valet att inte läsa det mer teoretiskt inriktade tvååriga masterprogrammet.

Det var kanske därför inte överraskande att det lades emfas under uppstarten på att studenterna påbörjar en universitetsutbildning på avancerad nivå och att det inte innebär att det är en rent färdighetsinriktad utbildning utan att ett teoretiskt och kritiskt förhållningssätt kommer att övas och förväntas. Samtidigt underströks också att flera av kurserna innehåller synnerligen praktiska inslag, till exempel i att lära sig att producera foto och film. Dessutom lade man relativt mycket tid på att beskriva de olika samarbeten som utbildningarna har med olika organisationer och företag. Dessa samarbeten tar sig olika uttryck, bland annat att det erbjuds praktikplatser under jullovet; platser som studenterna får ansöka till och där det inte finns någon garanti för att man ska få en plats.

Till uppstartstillfället var också tidigare studenter inbjudna. De bjöds på lunch tillsammans med lärarna vilket gav en chans att småprata lite. Under programträffen höll de sedan korta presentationer för de nya studenterna för att beskriva vad de arbetar med nu och vilka råd de har att ge inför studierna och livet i Hong Kong. Totalt i det program jag deltog i hade sex tidigare studenter från olika årskullar slutit upp. Både lunchen och presentationerna gav en god möjlighet för lärare och tidigare studenter att hålla kontakt med varandra. Via presentationerna fick de nya studenterna möjlighet att visualisera vilken typ av jobb de kan söka när de är färdiga. Alla de som presenterade hade väldigt intressanta men också ganska olika jobb. Det hela avslutades med att de nya studenterna fick en chans att ställa frågor och prata mer informellt med alumnerna, så att de skulle kunna ställa alla frågor de inte ville ställa till lärarna.

Något som underströks flera gånger under både den allmänna och den programspecifika uppstarten var att lärare och annan personal finns tillgänglig för studenterna. Att uppmuntra studenterna till att ta kontakt om de har frågor eller om något blir problematiskt är något som vi också gör i ”mina” program vid HB. Men här lades kanske ännu mer emfas på att utveckla individen genom att understryka mentorskap. Ett institutionaliserat sätt som detta sker på är att varje student tilldelas en ’general academic advisor’ bland lärarna – någon man kan prata med om frågor som inte gäller specifika kurser eller programmets upplägg och genomförande utan hur studierna påverkar (eller påverkas av) det egna livet. Jag är ännu så länge osäker på riktigt hur det skiljer sig från den roll programansvariga, studierektorer och utbildningshandläggare har (eller tar) vid HB, men det är mycket möjligt att studenterna känner sig särskilt väl uppmärksammade som individer genom att ha en särskilt tilldelad ”advisor”.

vaderPå denna vägg får alla studenter som hör till detta college sitt namn inristat vid examen.

Institutionen anordnar också en del olika sociala aktiviteter – alltifrån grillkvällar och filmvisningar till studieresor (som visserligen är minst lika mycket studier som fritid). Hur lärarna kombinerar en hög grad av studentkontakt med väldigt höga krav på vetenskaplig produktion återstår för mig att försöka förstå. Ett svar är kanske att det finns större resurser för administrativt stöd, till exempel i form av lärarassistenter. Ett annat möjligen att möteskulturen är något annorlunda och att systemet med att varje lärare har egna kurser bidrar till att det blir något färre möten och samarbeten. Samarbeten i kurser är å andra sidan en av de saker som jag verkligen uppskattar och nog skulle sakna om jag inte arbetade på det viset.