Studiebesök i Singapore (I)

Förra veckan var det dags för mittermins-workshop med STINT, finansiären som möjliggör min vistelse i Hong Kong. Extra roligt med workshopen var att den var förlagd till Singapore, så det blev en anledning att se en ny plats och dessutom en utmärkt möjlighet att lära sig mer om universitetsutbildning i Singapore. I år kombinerades en träff mellan teaching sabbatical-stipendiaterna i Asien (vi är fyra stycken) och STINT med en studieresa för representanter från svenska lärosäten. Det gjorde att det fanns underlag för välorganiserade studiebesök vid tre universitet och ett forskningsinstitut. Jag kunde bara vara med på två av besöken, men det var mycket givande.

Singapore är intressant ur många synvinklar när det gäller högskoleutbildning. Eftersom det finns en hel del likheter med Hong Kong – fd brittisk koloni, stadsstat (nåja, Hong Kong är inte en stat, men en separat administrativ region), finansiellt centrum – så har jag ganska ofta inom högskolesektorn i Hong Kong hört jämförelser med Singapore. Av vad jag förstod så sker inte samma jämförelser i Singapore – där jämför man sig med toppuniversiteten i USA och Storbritannien.

En anledning till jämförelsen med Singapore är att några av Singapores universitet har stigit mycket snabbt i de internationella rankingar som myndigheter och universitetsledningar numera ägnar allt större uppmärksamhet. (Om dessa frågor bedriver för övrigt min kollega Björn Hammarfelt intressant forskning, läs gärna hans blogg.) Detta är också något som påpekas ofta: såväl av den svenske rektorn för Nanyang Technological University (NTU) som på bussar, vimplar och skärmar på campus, där det annonseras att NTU är ”No. 1 among the world’s young universities” (universitet i Hong Kong ligger för övrigt som nr 2, 4 och 6 på samma lista).

Det alldeles nybyggda campuset för Singapore University of Technology and Design är anpassat för både stark sol och kraftigt regn. Lätt att förflytta sig torrskodd och med många platser för studenterna att sitta och arbeta.

Det som naturligtvis intresserar universitetsledningar världen runt är hur Singapore har varit så framgångsrika. Att försöka uttala sig om detta baserat på två dagar och två studiebesök (som framför allt har presenterat utvecklingen ur ledningarnas eller de högskolepedagogiska utvecklingsenheternas perspektiv) är givetvis förment, och det finns andra som gör detta betydligt bättre. Samtidigt är det kanske inte analyser som mina läsare tar del av, så jag nämner några faktorer som bidragit till framgångarna så som jag uppfattade dem under mitt besök:

  • Först och främst så kräver det givetvis finansiering och sådan förefaller finnas i högre utsträckning för både utbildning och forskning i Singapore än på något annat ställe jag har besökt.
  • Därtill kommer en mycket stark vilja centralt (på nationell nivå liksom på universitetsnivå) att skapa förutsättningar som genererar pinnar i rankingen. I bästa fall innebär detta att goda förutsättningar skapas för utbildning och forskning. Så som jag uppfattar det finns det till exempel på flera av universiteten centralt drivna initiativ för att främja (införa) pedagogiska metoder som tar utgångspunkt i studentaktiva former för lärande. Mer om det senare. Det innebär också högt ställda förväntningar på publiceringstakt. En positiv aspekt av detta är att det förefaller finnas relativt god finansiering till forskning men det har också konsekvenser för de anställda som inte publicerar mycket, som vill byta forskningsinriktning eller som vill ägna sig åt forskning som inte direkt uppfattas som relevant. Riktigt hur man kombinerar kraven på forskningsproduktion med de ökade krav på undervisningstid som studentaktiva lärandeformer vanligen innebär fick jag inget svar på.
  • Den typ av centrala beslut kring till exempel pedagogisk inriktning som nämns ovan förefaller också vara möjliga att genomföra mycket snabbt eftersom det medarbetar- (och möjligen student-)inflytande som finns i t.ex. Sverige inte är lika starkt. Beslutsordningen är mer hierarkisk (är mitt intryck).
  • Slutligen lär och lånar man aktivt från de lärosäten man vill jämföra sig med. Vid det ena universitetet som jag var med och besökte, Singapore University of Technology and Design (SUTD) som startade så sent som 2012, samarbetar man med MIT och om jag förstod rätt så utnyttjar man till 90 % läroplaner från MIT, även om man tillämpar en annan, mycket genomtänkt pedagogisk modell. Ledning och lärare har ett nära samarbete med MIT och man vill fostra ”the MIT spirit”. Ett nära samarbete finns också med Zhejiang University i Kina som bland annat bidrar med ett kinesiskt perspektiv i utbildningen. Vid det andra universitetet, NTU, har man skapat sin nya medicinska fakultet (från 2013) i samarbete med Imperial College London.

Det är inte bara universiteten som är intressanta att besöka i Singapore. Här ”superträden” i Gardens by the Bay. På kvällen bjuds det ljusshow till musikalklassiker.

Det var oerhört inspirerande att se med vilken energi och engagemang man tar sig an inte minst nya sätt att arbeta med utbildning vid universiteten i Singapore. Samtidigt kan det vara bra att också jämföra med hur det ser ut på andra håll. Den utrustning och infrastrutur som finns ger nya möjligheter (på SUTD skulle man efter önskemål från studenterna nu t.ex. dubblera sin uppsättning av enklare 3D-skrivare till 60 så att det fanns en skrivare/klass). Samtidigt är inte gruppbaserat arbete och studentaktiva metoder något nytt i Sverige och på en del platser har man arbetat mycket systematiskt med specifika metoder. Det talades också mycket om hur studenternas ledarerfarenhet kan stärkas genom att de uppmuntras till att själva organisera sig kring intressen som inte är direkt kopplade till utbildningen. Detta har de svenska studenterna gjort sedan länge i studentkårsföreningar (även om jag uppfattar att dessa föreningar i Singapore liksom i Hong Kong mycket sällan handlar om festföreningar). Det finns alltså all anledning att inspireras och entusiasmeras av Singapore, men också att tänka på att en del av det som lyfts fram i retoriken som radikalt nytt kanske i en eller annan form har funnits tidigare – om det även har funnits i Singapore kan jag inte uttala mig om. Vad vi kan lära i de fallen är kanske snarast hur vi kan marknadsföra det vi redan gör i en global kontext. Och när det gäller rankingjakten finns det nog också anledning att fundera rätt noga kring vad som kan gå förlorat om jakten på höga placeringar går alltför långt och om högre utbildning ska skötas endast med placering på rankinglistorna för ögonen.

Jag inser att det finns väldigt mycket att säga om detta inspirerande besök i Singapore, så det får bli ett inlägg till lite senare.